Under högsommaren är Menorca en myllrande semesterö. RES valde därför att resa hit framåt sensommaren – en tid då solen fortfarande värmer, men stränder, restauranger och hotell återfår sitt lugn.
TEXT: Linda Iliste
RES guide till Menorca:
Tips på hotell, krogar, sevärdheter och upplevelser
Det är svårt att föreställa sig att Medelhavet kan anta fler nyanser av blått. Vid Son Saura – där Bellavista och Banyuls breder ut sig i en av öns mest rofyllda vikar – virvlar färgerna mellan azur, safir och turkost. Vi flyter i det stilla vattnet, låter vågorna vagga oss. Nästan inga andra syns till. När lågsäsongen sveper in med sin milda närvaro känns det som om ön håller andan, bara för vår skull.
Foto: www.menorca.es
Cykeltur till en lantlig restaurangupplevelse
Vi låter dagarna få en egen rytm. Cyklar längs stenmurade stigar med havet som följeslagare. När solen står som högst landar vi på Sa Clarisa, en lantlig restaurang en bit inåt landet. Under en pergola, omgiven av lerkärl och kryddörter, får vi in lunchen: en generös tomatsallad med ost från det närliggande mejeriet. Smaken är en perfekt balans av sötma, sälta och nötighet. Till det: nybakat bröd, lokala oliver, en karaff kylt vitt vin och en skål aubergineröra med mynta.
– Tomaterna är från trädgården där, säger servitrisen och nickar mot grönsakslandet bakom oss.
Allt smakar som om det just lyfts upp ur jorden. Det mättar – och stannar kvar.
Foto Daniel Schäfer.
Menorcas charm i lågmäld form
Menorca är inte Balearernas största ö. Inte heller den mest omskrivna. Kanske är det just därför den behåller sin karaktär. Från Mahón i öst – där Hauser & Wirth förvandlat ett gammalt sjukhus till konstcentrum – går det att korsa ön till Ciutadella i väst på bara ett par timmar. Men det finns ingen anledning att skynda. Längs vägen väntar gårdsbutiker med ost, vin och sobrasada, och vandringsleden Camí de Cavalls slingrar sig mjukt, 185 kilometer längs hela kusten.
Foto: Alamy.
Ekar, olivlundar och världsarv av sten
Menorcas styrka ligger inte bara i hav och stränder – även om vi gärna återvänder till Cavalleria och Tirant. Det är landskapet självt som bär på variation: ekar övergår i olivlundar, som följs av pinjeskog, som byts mot klippor och slutligen möter havet. Hela ön är klassad som biosfärområde av Unesco, något som märks i det bevarade och försiktigt brukade. Små jordbruk, fält med åsnor, stigar där tiden går långsamt.
Ur marken reser sig även resterna av något äldre. Navetas, gravar formade som uppochnervända skepp, och talayots, torn från bronsålderns samhällen. Tillsammans med T-formade taulas bildar de en unik förhistorisk kulturmiljö, sedan 2023 världsarvslistad.
Foto: Press.
Fantastisk fiskrätt vid havet i Fornells
Vi styr norrut mot Fornells, en fiskeby där viken kluckar mot låga kajer. Här, på krogen Sa Llagosta, lagar David de Coca Menorcas mest berömda rätt: caldereta de langosta. Han kokar hummergrytan enligt tradition, men med egen kulinarisk fingertoppskänsla. Buljongen är smörig och salt. Den smakar som ett minne. Efteråt trampar vi vidare. Vägen går genom fält, förbi stenmurar, genom byar där det mesta tycks vila.
Foto: JR Harris.
Foto: Pelayo Arbués.
Stadsvandring i medeltida Ciutadella
Så småningom når vi Ciutadella. Staden där tempot aldrig tycks höjas. Gatorna slingrar genom medeltida kvarter, bilfria och ljusblekta. Med guiden Francis Hoare vandrar vi mellan gallerier och butiker, in bland avarcasskomakare och lokala designers. På restaurangen Pinzell får vi samtida tolkningar av traditionella tapas.
Foto: Art Sanchez.
Historisk dvala på Palacio Squella
Bakom en solblekt fasad på en bakgata väntar nästa tidslager. Palacio Squella är ett enormt 1600-talspalats som stått tomt i decennier. Rummen ligger övergivna, och vi strosar andäktigt omkring bland dammiga vinflaskor, spruckna väggar, möbler som det var längesedan någon alls använde. Den småskaliga hotellkedjan Vestige Collection, som föredrar att kalla sig kulturvårdare, har köpt fastigheten med ambitionen att återställa den. Men öppningsdatumet ligger fortfarande långt in i framtiden.
Foto: Gabriele Merolli.
Lantlig agriturismo på lyxiga Son Vell
Vi checkar istället in på deras första öppning på ön: Son Vell, en kvart söderut. Ett gods från 1700-talet som nu blivit en stillsam agriturismo, vars 180 hektar jord och trädgård löper ut som ett lapptäcke mot horisonten. Här ramar låga murar in vinrankor, citruslundar och fikonträd. I huvudbyggnaden – ett varsamt restaurerat casa señorial – finns sex sviter. Runt om ligger nybyggda enplanshus, med privata uteplatser där skuggorna faller mjukt mellan träden.
Foto: Gabriele Merolli.
Vid poolområdet där det doftar lavendel i värmen träffar vi yogaläraren Ivon Brull, hänger med i morgonklassen hon leder i trädgården. Dagen efter finns allt möjligt att välja mellan: en tur med cykel till havet. Ridning i solnedgången. En liten matlagningskurs i köket eller bara en bok i skuggan. Allt känns lika lockande.
Kvällsmeny som speglar ön
När kvällen kommer slår vi oss ner på krogen Vermell. Dörrarna står öppna mot den kvardröjande värmen. Kocken Joan Bagur, uppvuxen på ön, serverar även han maträtter där platsen tar plats. Räkfyllda zucchiniblommor, grillade grönsaker skördade samma morgon, spädgris med kaneläpplen. Vinet är kylt, vinden mjuk. När solen går ner är den rosa. Sakta, sakta tar stjärnorna tar över.
Foto: Gabriele Merolli.
Senare, när vi vandrar tillbaka till vårt rum på Son Vell, har lyktor tänts längs gångstigarna. Sorlet från andra kroggäster blir allt mer fjärran, snart hörs bara cikador. På Menorca är lågsäsongen inte bara en period – den känns som ett sinnestillstånd. Ibland är det först när allt tystnar, som allt verkligen också börjar kännas.
Foto: Gabriele Merolli.
Läs mer om Spanien i RES
RES favoriter i San Sebastián: Massor av tips på hotell, krogar, barer, shopping och sevärdheter
Från cava till craft beer – Madrid är Europas mesta ölstad 2025
Miniguide: 5 hotell för avskild lyx på Ibiza
