Paris är en enda, lång film. Inte nog med att parisarna lever för film och ständigt tränger ihop sig framför några av stadens drygt trehundra biodukar. Nästan vartenda gathörn har varit en filmdekor. Vår egna parisare Magnus Falkehed har klippt ihop sina favoriter.
Text: Magnus Falkehed
Snart sagt varje vecka när jag promenerar på vägen till mitt kontor i nionde arrondissement möts jag av att ett helt kvarter, en trottoar eller ett kafé har spärrats av för en film- eller teveinspelning. Bakom rödvita plastband står filmteamens lastbilar med sina vita ballonger, gigantiska reflektorer och filmstjärnor som läppjar kaffe ur en plastmugg. Ibland är de modernt klädda, andra gånger är det en värld från 70-talet eller från det Andra världskriget som ploppat upp i mitt kvarter. Paris är ju evigt och tidlöst! Nu senast var det ett bankrån mot en omgjord fastighetsmäklare som utspelade sig framför våra ögon.
De senaste åtta åren har man spelat in drygt 600 filmer i Paris, en av filmvärldens mest älskade dekorer. För att inte tala om tv- och reklamproduktion… Miljoner biobesökare har nämligen inte fel, men den franska huvudstaden är ändå bäst i verkligheten. Här är mitt personliga urval till några av filmens pärlor.
Le Pont du Bir Hakeim, 16e arr
Den här bron över Seinefloden, är en sorts horisontal kusin till Eiffeltornet mittemot. Trots det missar många parisare och besökare den. Vyn över Eiffeltornet är enastående och många filmregissörer har häpnats över dramatiken i Belle Epoque-pelarna med tunnelbanan som dunkar över huvudet. Här flanerade Marlon Brando och Maria Schneider i Den sista tangon i Paris. Ellen Paige och Leonardo di Caprio rev upp hela bron i Inception efter att ha rivit upp en gata och ett kafé (leta inte det är en italiensk catering) i hörnet av rue César Franck och rue Bouchut. Nicolas Cage sprang runt på skattjakt som Benjamin Gates i National Treasure.
Bistrot med filmanor- Bistrot de la Renaissance
För att komma till den lilla Bistrot de la Renaissance, 112 Rue Championnet måste man ta sig till ett annat område som turisterna ofta missar, vid Monmartres norra sluttning. Men promenaden utmed marknadsgatan rue du Poteau från métrostation Jules Joffrin är värd omvägen. Inne mellan renässansbistrons träpaneler tränger det lokala klientelet ihop sig… på samma bänkar som hjältinnan (Mélanie Laurent) i Tarantinos Inglorius Basterds fikar med nazisten (Daniel Brühl). Inte mindre än åtta andra franska filmer har spelat in här med allt från Jodie Foster till Sophie Marceau.
Rue Le Pic – mat och Montmartre
14 år efter att Jean-Pierre Jeunets Amélie från Montmartre gjorde världssuccé vallfärdar fortfarande filmvänner till kaféet les Deux Moulins (på nummer 15). En stor affisch på hushelgonet Audrey Tautou hänger fortfarande på väggen, även om tobakshörnan är riven för länge sedan. Hela gatan rue Le Pic från Moulin Rouge och uppåt är värd promenaden. Osthandeln och konditoriet (som också är filmdekorer) har faktiskt några av Paris läckraste ostar och cookies.
Prakt-Paris – här flanerar de
Det praktfulla Paris är naturligtvis inget som någon filmregissör med självrespekt har missat. Att gå ned för det grandiosa shoppingstråket avenue Montaigne är att återuppleva Robert Altmans Prêt-à-porter eller att känna sig som Meryl Streep i Djävulen bär Prada. Glöm inte att alla butiker per definition är öppna för allmänheten… Vid Plaza Athénée krävs det däremot pengar på banken för ta in på sviten högst upp ställa sig och klappa händer som Carrie Bradshaw i Sex in the City.
Efter stängningsdags är det mer romantiskt följa Woody Allen ner till Seinesflodens kajer i tid för Midnight in Paris. De älskande på bron Pont-Neuf i Leos Carax film från 1991 är däremot en fejk. I filmen alltså! Hela bron byggdes upp som dekor bland vinrankorna utanför Montpellier i södra Frankrike eftersom president Mitterrand vägrade spärra av bron under någon månad.
Själva kajpromenaden har dessutom blivit trevligare än någonsin sedan kajerna är avstängda för biltrafik. Därmed är det slut med dödsolyckor som under inspelning av en biljakt i Bessons Taxi 2 då en fotograf omkom.
Utmed de kluckande kajerna finns det – ända sedan Ringaren i Notre-Dames dagar – romantik för alla åldrar och generationer. Även för en gråhårig Jack Nicholson och Diane Keaton i Galen i kärlek.
Latinkvarteren – här bor de
Place Saint-Sulpice blev vida känt över världen med Tom Hanks jakt på Da Vinci-koden. Det lilla torget med sin fontän och kyrka var länge befolkat av munkar och nunnor. Idag är det hemmakvarter för Frankrikes kulturelit. Såväl skådespelerskan Catherine Deneuve liksom Patrick Modiano, den senaste Nobelpristagaren i litteratur (och även en trogen filmmänniska) bor här. Att sätta sig ned och ta en kaffe på Café de la Mairie innebär därmed en klar risk att stöta på Emmanuelle Béart, Jean-Pierre Bacri eller någon annan, fransk skådis. Den senare spelade in dramafilmen Se mig (2004) och Béart spelade in flera filmer (Histoire de Marie et Julie) av Jaques Rivette i kvarteret. Superlitteräre skådisen Fabrice Luchini sitter gärna kvar på Café de la Mairie och låter kameran gå som i prisbelönta Den Diskreta.
Boulevarderna
I några meter från Olympia, Paris mest mytomspunna konserthall ligger 28, boulevard des Capucine (framför Théatre Edouard). Det är en av adresserna där Mikael Nyqvist fann sin Isabelle Huppert i En tripp till Paris. Filmen är som vanligt dikt, eftersom Nyqvist i det verkliga livet oftast rör sig på vänstra– och inte på den högra – stranden i Paris där han har en lägenhet. Filmen spelas också in på den trevliga krogen Restaurant Cuisine et confidences (33 Place du Marché Saint-Honoré, helt okej brunch), inte långt därifrån. Fortsätter man mot place de l’Opéra kommer man till Grand Hotel på rue Scribe. Här startade Harry Ford sin mardrömslika Parisvistelse i Roman Polanskis Frantic, från 1988. Han borde ha stannat på Café de la Paix i samma byggnad med ett glas vitt vin och några ostron…
Canal Saint Martin
Filmmakare och parisare har alltid älskat slussarna vid Canal Saint-Martin. Sommartid är det smockfullt med folk som har picknick utmed kajen. När hösten och kylan faller på tar istället filmregissörerna över. Här inledde Michel Carné film noir-trenden 1938. Speciellt intill (den idag) hipster-hotellet Hotel du Nord. Här hade Julie Delpy parkris i Parisresenärens obligatoriska film: 2 days in Paris. Inte heller stjärnorna från klassikerna Amélie från Montmartre och Sista tangon i Paris stjärnor kunde hålla sig borta från de lummiga slussarna.
